lotusblobban

På lördag var jag och jobba på sola. Det var rörigt och det fattas folk på en del stationer. Följde Maj-Lis till bussen. Min buss skulle inte gå om två timmar. Jag gick till I2,s gräsplan. Det var mindre med folk mot vad det var i våras. På vägen till I2, går tankarna om allt. Jag funderade på hur bra jag mår. och ändå veta att jag har en del att ta i tu med det förflutna. Att jag för en gång skull, städa utanför min egen dörr och vara som andra ordentliga mäniskor. För in bloggläsare, är väl ordentliga och gör rätt för er?
Jag har försökt att vara normal, göra rätt för mig, och det som jag tror att det ska vara så.
Detta har jag försökt i 50år, men jag misslyckas ändå.
Jag är inte religös, och tror heller inte på vad dom pratar om. Men ändå känner jag mig misslyckad.
Det har funnits dagar som jag planerat skälvmorgd, men inte vågat. Det var för ca 10år sedan som jag fick en nedgång. allt var svart. Jag funderade hur jag skulle göra. Vilka medel jag skulle ha för att slippa denna smärta. Jobba ensam på kvällar, skötte familjen på dagarna, hade en saknad att inte bara ge, utan att jag kunde få det jag önskade och längtade efter. Men på ågot vis, blev det en ändring av min plan, och jag ville fortsätta att leva. Men det händer att jag inte orkar mer. Scharlotta har sett mig, och att jag menar allvar i det jag skriver. En dag som jag inte ville mer, och lotta var närvarande och såg att det var något som var fel. Men jag sa att det bästa var att få sluta detta helvete.

Det som jag också funderar på vi, eller jag känner mig omyndig förklarad och tror att fler är det. Den mannen som går till bilen, har han körkort? Konstigt, och jag trodde att han var som jag. Hon då? Och tittar på en kvinna på cykel. Vad är hon? Normal?
Att göra rätt för sig och vara lojal mot samhellet, mot mig, mot polisen, mot lagen? Vem Ska jag vara lojal mot? Har jag rätten tjäna snuskigt mycke pengar och inte betala skatt? Har jag rätten att låsa in sånna som jag inte gillar, och ha dem som försöks djur? Spärra in dem i bunkern som är 50x50 cm, och 2 meter lång, som en säng. Att lagligt dråga dem och testa dem hur de beter sig av lycko piller som hasch, amfettamin, kokain, L.S.D.
Vi måste veta vad som är fel i systemet, måste veta hur normal jag är mot vad försöks personerna är.
Forskarna säger att vi tänker inte avliva folk, vi vill bara vet vad som är friskt eller sjukt i den enskilda mäniska.

Jag har svårt att se en film, och konsentrera mig vad filmen handlar om. Oftast är det sekvenser som jag tidigare har varit med om, och som jag saknar som skog, jorddkällare, äppelträd, månljus, tårar, att bli lämnad på en öde plats, passion mellan två personer, pojken som kommer hem till mamma i värmen, drömmar i skräck och när jag vaknar, att hon den varma, trygga vännen, som trösta  och tillfredsställer mig brevid mig, är borta. 
Tittar på ytterligare en film om massaker och avrättningar. Är det min tur snart? Folkets jubel när jag ska avrättas. jag är inte beredd. Jag vill bestäma det skälv, när jag vill sluta leva och inte en fest för andra.

Jag har en sådan längtan, att jag känner mig i vägen. Jag försöker att vara med, men är det en som sätter ögonen i mig, backar jag av räddsla. Jag vet inte vad jag ska göra, och jag vill appsolut inte vara en sombi.
Jag pratar inte med någon, och jag har ingen åsikt om någon heller. Jag vill bara vara med i gruppen.
Som i dag måndagen, skulle jag hjälpa till, men jag vet inte vad jag ska göra, inte heller vad det ska bli när det blir färdigt. Jag är bara i vägen, eller att andra är i vägen. Mår mest pyton.

Vist är det en ätligen måndag.

Krama varandra