Av ingenting blev det bästa av sorgen.
Hej alla bloggare!
Jag var inte på humör att vara på sola idag. Tog en lång promenad och innan jag han komma tillbaka, ringde min telefon. Jag svara, och det var Jenny. Hon undrade vart jag var, och om jag kunde komma till hennes kontor, det ville jag. Väl tillbaka blev det ett möte. Jag sa vad det var för fel och att jag inte mådde bra här på sola. Förklara att jag inte platsar här, jag drar mig undan för andra får sin plats, att jag bara var i vägen för andra och kände mig trängd. Jag var ett höstlöv som bara blåser omkring överallt. Så fick det inte vara. Vi ska hitta en lösning och vad jag var intreserad i att göra. Att jag tycker om att ställa iordning möbler och även mublera om och ha ett ansvar för den delen. Jag fick vara i butiken och plocka fram nya varor redan i morgon, det var det som jag hade tidigare på semester tiden, för en som var på semester då.
När jag var klar med mötet, kom en som jag har ett stort förtroende för. Hon, fröken S. Hon tittar på mig och frågade hur jag mådde?.
Inget vidare, men nar jag har prata med de styrande, blev det bättre, sa jag.
Vi prata en del, men jag saknar denna stund att kunna prata med henne. Alla kan jag inte prata förtoende med, och hon, fröken S. hon gör mig lugn, men jag känner mig obekväm.
Varför tvinga henne bara för att jag vill prata. Och jag önskar att hon gör det tillbaka till mig.
Jag har fått rådet att tänka på mig skälv, men det känns inte bra.
Som jag sa till henne, " det är lätt att säga det, men att göra, är svårare". Det håller hon med om.
Vi blir alltid avbrutna vart vi är och pratar. Jag och hon, fröken S. Får aldrig komma till pungt. Det blir en massa lösa trådar som hänger och som vi får ta itu med en annan dag.
Du fröken S. Jag är glad att vi har kommit till en neutral plattå, och inte behöver tro eller skada våra tjänslor.
Att vi har gett varandra den respekt och förståelse för varandra. Att få visa vandra tjänslor för varandra utan att skämmas.
Det blir en massa som inte går att skriva om, men att vi kan förstå varandra.
Ha det bra alla bloggare.
Krama varandra, så syns vi igen.
Jag var inte på humör att vara på sola idag. Tog en lång promenad och innan jag han komma tillbaka, ringde min telefon. Jag svara, och det var Jenny. Hon undrade vart jag var, och om jag kunde komma till hennes kontor, det ville jag. Väl tillbaka blev det ett möte. Jag sa vad det var för fel och att jag inte mådde bra här på sola. Förklara att jag inte platsar här, jag drar mig undan för andra får sin plats, att jag bara var i vägen för andra och kände mig trängd. Jag var ett höstlöv som bara blåser omkring överallt. Så fick det inte vara. Vi ska hitta en lösning och vad jag var intreserad i att göra. Att jag tycker om att ställa iordning möbler och även mublera om och ha ett ansvar för den delen. Jag fick vara i butiken och plocka fram nya varor redan i morgon, det var det som jag hade tidigare på semester tiden, för en som var på semester då.
När jag var klar med mötet, kom en som jag har ett stort förtroende för. Hon, fröken S. Hon tittar på mig och frågade hur jag mådde?.
Inget vidare, men nar jag har prata med de styrande, blev det bättre, sa jag.
Vi prata en del, men jag saknar denna stund att kunna prata med henne. Alla kan jag inte prata förtoende med, och hon, fröken S. hon gör mig lugn, men jag känner mig obekväm.
Varför tvinga henne bara för att jag vill prata. Och jag önskar att hon gör det tillbaka till mig.
Jag har fått rådet att tänka på mig skälv, men det känns inte bra.
Som jag sa till henne, " det är lätt att säga det, men att göra, är svårare". Det håller hon med om.
Vi blir alltid avbrutna vart vi är och pratar. Jag och hon, fröken S. Får aldrig komma till pungt. Det blir en massa lösa trådar som hänger och som vi får ta itu med en annan dag.
Du fröken S. Jag är glad att vi har kommit till en neutral plattå, och inte behöver tro eller skada våra tjänslor.
Att vi har gett varandra den respekt och förståelse för varandra. Att få visa vandra tjänslor för varandra utan att skämmas.
Det blir en massa som inte går att skriva om, men att vi kan förstå varandra.
Ha det bra alla bloggare.
Krama varandra, så syns vi igen.
Kommentarer
Postat av: Victoria
Hej Lennart hoppas att det löser sig för dej och att du finner din plats på sola för du är en trevlig arbetskamrat!
Postat av: Dandelion
Hej! Jag e glad att de känns lite bättre för dej här på jobbet. Förstår va du menar med att bli avbruten hela tiden, så e de juh på vår arbetsplats. Men de gäller juh att ta upp de när man har tid igen. O de där me att tvinga...de pratade vi om i går, det är var o ens ansvar att säga ifrån själv när man inte har tid lr ork att lyssna. Vänd på de, anser du att jag tvingade dej att prata me mej igår? skulle jag ha låtit bli att prata med dej för att jag inte vill tvinga mej inpå? Du är krånglig ibland....men snäll o rolig:) Ta hand om dej
Trackback
