lotusblobban

Marknaden kommer med hösten. Det är med en glädje och ångest. Glädjen att vandra bland knallar och se allt som jag inte behöver köpa. Sorg över att det snart kallt och mörkt ute. Jag är den som inte klara av mörkret. Vaknar när det är mörkt ute. Innan jag ens hinner hem, är det mörkt. Endast ett par tinnar på dagen som det är ljust. Vet att en del tycker om hösten, mörkret, kylan. Då får de krypa upp i soffan med en filt om sig och vara inbäddad i mörkret med en bok eller annan aktivitet. Jag och alla som är ensamma, klarar inte av isoleringen och ensamheten. Då önskar jag att det finns ställen för alla som vill ha en mening och aktivitet på fritid och höst/vinter mörkret. Ett ställe som gör livet lättare att leva. Sånt kostar pengar och vem skulle vilja styra upp och driva det så jag och alla andra som har problem, har en möjlighet för en tillvaro.
Jag är så glad att jag har fått vara här på sola. Att träffa folk, prata, fika eller bara få vara för sig skälv en dag. Så skulle det vara för mig även på helger och övrig fritid. Vist jag bor på graninge, men att jag inte har de intressen som de har, och att det kostar en massa pengar, och gör stämningen dålig när de är onyktra. Den stanken och sölet som blir effer en fest. Vem ska ta hand om skiten? Jag vill inte städa efter de som super och grisar ner. Är det någon som vill städa efter min röjfest? Skulle inte tro det!

Den tryggheten är att som på graninge. Att det bor en massa folk. Alla har sina rum, men att det även ska finnas ett eller flera rum för olika intressen. Att det ska vara blandat män, kvinnor, par med barn eller utan barn. 
Alla bor och lever ett familje liv. Fira alla högtider som nyår, påsk, pingst, midsommar och julen. För julen för mig är det jobbigaste jag vet. Nyårafton, inte så jobbiga, men att det är även en högtid.
Som på sola, vill jag vara tillsammans med andra, är jag ute i samligs rummen. Vill jag vara ensam och vara skälv, är jag på mitt rum. Då har jag en möjlighet att välja. Att även om jag inte är ute bland de andra i huset, vill de veta att jag bara vill vara för mig skälv. En typ av omtanke, att bry sig om den som bor där. 

Nu, har jag bara ångest att vara ensam när jag stänger dörren på sola och går mot buss stationen, för att ta bussen hem.

Det är två värdar. Den värden som är här på sola, och den värd som är utanför sola värden. Så när jag kommer hem, skulle jag få komma till en värd, en hem värd att vara på och bo.
Detta var bara en dröm.
Vaknar upp och ser att det är som vanligt. Inget är förändrat och jag är den jag är. Om det är bra eller dåligt, vet bara de som umgås med mig.

Vill någon bli kramad?
Jag vill bli det, och jag ger om någon vill det.
Men annars, krama varandar och visa att du bryr dig om den du tycker om.

Lev gott  kära bloggare