lotusblobban

Jag satt och åt mat i dag, och får se en som jag tycke är läcker. Då kom rubriken "kärlek på jobet".
På en arbest plats här på sola, komme det många, det går många också.
Men en del fastnar jag för. Jag vill lära känna den kvinnan och varför inte ha lite kul med på fritiden.
Hitils är det magert med den saken, men jag strävar och försöker tills jag blir avspisad på plats. För det har hänt, och jag vill inte se personen. Men lika fullt hejar den och som om det inte hänt något. Men skit i det. En som jag har gott öga till. Hon är trevlig, söt, snäll i sätte i att prata på. Jag har flera gånger ta reda på om det jag känner, är det som hon utstrålar med kroppen. Men det är en till som sätter griller i huvudet på henne. Ett sätt att manupulera en annan mäniska.
Har svårt att få någon kontakt med den snygge kvinnan. Men i dag, var hon och skulle värma mat, och vi blev brevid vvarandra. Hon pratar med mig som vanligt, även om hon och en till bara hängt med varandra. Nu är jag sugen på att stötta på henne, men jag vet inte om hon ens vill prata med mig mer. Jag har letat över hela huset och hittar henne inte. Det är en dröm, Lennart. Vakna ur drömmen och skärp dig!!!

Hur det än blir eller vad nu jag ska skriva, så finns det en del som jag skulle vilja vara mer (vad skriver man) vän med en del.
Någon riktig het kärlek, har det inte vad jag har sett. eller så var jag så in i mig skälv, efter som jag blev utkastad för snart ett år sedan, att jag inte har uppfattat vad tutti nutti det är på sola.

Okej, det hånglas en del, men det är bara vackert. Ömma smekningar och kärleksfulla ögonkast mellan paren.
Det som jag går på är, att få kvinnorna till att rådna. Det är nog det gulligaste jag har sett. De blir röda i ansiktet och tittar ner och med en viskning " säg inte så, Jag rådnar" . Ni som har blivit utsatt av mig, ni är gullig när ni rådnar.

Jag har varit kär en gång på ett jobb. Det var länge sedan, och hon var den som jag föll för, och hon ville vara  ned mig och kärlek uppstog på verkstaddsgolvet. Vi var ett par i ett år, tror jag. Det blev ändringar i jobbet, och i vårat förhållandet, så vi skildes som vänne, hon flyttade långt ut i skogen. Det som grämer mig var, att vi tappade kontaktenn med varandra.
Det är så, när jag ung och oförstörd, inte fattade bättre.

Jag måste skriva om en bekännelse.
En kvinna var rörd och tacksam över det jag skrev till henne. Det jag hade läst och det jag försökte att på något vis hjälpa henne, var rent kännslomässig upprördhet.
Men i dag var hon här och berättade för mig, att det jag skrev om värmde och det betydde mer än en kram. 
Det var varma ord denna kvinna sagt till mig i dag.
Jag känner så mycke för henne, men jag ska inte säga det till någon (det är bara du som vet det).

Det som jag skulle vilja, men inte törs, att den jag tycker om, skulle få en kram varje dag som jag är här.

Det skadar inte med mer kärlek på jobbet. Tänk vad mycke man skulle hjälpa om det var mer kärlek på jobbet.
Vad många ensamma singlar som helt plötsligt blev ett par. Då kan kommunen ta in ytterligarre hundra personer til, och låta dem ha kärlek på jobbet.
Mottot är: Här på solareturen har vi olika orsaker på att vi är här. Det ska vara ett som ett vanlig arbetsplats, söka jobb, och ha en meningsfull syselsättning.

Så nu alla blogg vänner. Krama varandra och håll kärleken het, och var sams. 
Jag kommer mer en annan dag.
Lotusblobban.