lotusblobban

En dag hjälpte jag en tjej, som behövde ekonomisk hjälp, men att hon insistera att hon inte vill det. Det var inte stora pengar som det handla om. Men hon ansåg att det får gå som det gör. Jag tog saken i egna händer och hjälpte henne. Jag har inte mycke att röra mig på, men kan jag göra en tjänst och hjälpa henne, och att lindra nöden för henne. Tjejen blev mycke glad. Hon sken med hela ansiktet och ville betala så fort hon kunde, och det var inga problem med det. För kan jag hjälpa en som har det svårt, gör jag det med glädje. Tänk vad hon blev glad för det. Hon kom och slog armarna om min hals. Hon krama mig länge, länge och tackde för det jag gjorde, och säger att hon ska värkligen betala det så fort pengarna kommer. Det värmde mycke i mitt hjärta och kroppen. En så liten tjänst som jag gjorde, var ett stort för den som hade det svårt i denna stund.
 
Men varför den som vill utnyja den svage, lånar ut och inte betalar tillbaka när den har lånat pengar. Då kallar jag det att vara giri och egenkär.
Okej, att söka bidrag och även tjänar en massa pengar på annat håll, det får de skälva stå för. När de sen blir fast och kontrolerad för att de lura till sig extra penga. Ska det svida ordetligt.
Förr i tiden, vad det vatten och bröd som göllde. För om de har gjort något olagligt skulle de straffas hårt. Idag är det att ge dem en stjärna för att sen täppa till luckor, för andra som vill vara ärlig och tjäna på ett hedlig arbete med en riktig lön.
För cirka 30 år sedan, vad det populärt att söka bostads bidrag. Var och varanan hushåll hade bostadsbidrag. Så var de som inte kunde jobba på ett vanligt arbete.
Och den som har jobbat på en smutsig industri som har gjorde den sjuka, och hade förslitningar i axla och rygg, efter många långa arbets åren på samma industri. De fick sjukbidrag och andra bidrag som fans att söka.
En tredje del fuskade att de var sjuka, en tredje del hitta konstiga symtomer och orsaker på att de inte kunde ha ett vanligt arbete. Nu har systemet kommit på ett sätt att strypa det och nu kräver att den som värkligen är obotlig sjukdom. 
Men har en dödlig sjukdom som canser, då ska den sjuke ändå söka arbete.
Alla som har sökt bostadsbidrag men som inte var saningsenliga. De blev straffad och fick betala det som de har fått. Men den stackaren som inte har så mycke att röra sig med, Måste söka socialbidrag.
Det kommer att bli, att den som söker, får värkligen straffet att inte vara ekonomisk sparsam med det lilla som jag en gång haft och tjänat per månad.
Stort tack till alla som gör samhellet möjligt att inte kan leva mer. För om det blir som de styrande vill, finns det inte någon sjukförsäkring, a-kassa, bostadsbidrag, stimulansbidrag och andra olika bidrag mer. De jobben som finns, är bara till de som redan har ett jobb, eller att de bara går till de som lagen säger att de ska ha en skärlig syselsättning.
Som tack för det, får arbetsgivaren den bidrag. När den tidsperiod är slut, jag då var det bara att gå och ställa sig i arbetslösas kö igen.
Det finns arbete till alla, om jag bara flyttar på mig. Jag måste skaffa eget boende om jag ska jobba där. Och jag ska ha ett jobb för att få en bostad på orten.
Låter det konstigt?
Det tycker inte den som har sagt det. De andvänder ett utryck som, "vad är problemet". 
Vi övriga som inte får det som finns, får stå i en annan kör till olika soppkök för att få en bit bröd att äta och en varm blaskig soppa till.
Tyck nu inte synd om oss, som inte har så det räcker, Men nu i juletid, vore det bra att tänka på de som inte har så mycke som en bostad eller mat för dagen.
Detta händer rumt om oss och i svergie. Trodde att den svenska systemet var så bra, men vad hände. Vem tog alla pengarna som en gång fanns. Vem har ätit sig mätt på alla bidragen, och sen täppt till systemet så att det ska vara svårt att få något av denna välfärden som finns till för de andra som kommer efter och inte har något för dagen.

Jag oroas över att jag en dag inte har någon stans att komma till om natten. Att jag den dagen inte får vara där jag tidigare har varit och kämpat för om dagarna, att få dagen att gå utan smärtor och ångest i mitt psyke. Vänner och kolegor kommer och går på stället. Och hittar jag en som känner och hade en bra kontakt med, är jag som bortblåst. Men vad har alla tagit vägen? Varför ska det vara så svårt att hitta ett jobb, en som vill vara med mig, en som vill bo med mig, att hitta den som är den som jag har bra relation med.
Jag fråga en person om varför det är så. Jag fick som vanligt ett svar, att personen inte vet vad som gör att kolegor och vänner på en arbets plats gör på det viset. De kolegor är inte ärliga, de lider, men vet inte om det skälva. De juger och bedrar för andra och för sig skälv. De trivs värkligen inte med det, men försöker ändå inte göra något som är rätt. Men det är mycke vanligt att det är så vart man är, på jobbet eller i olika föreningar. För det skulle inte vara så om inte det var att hitta felen för att stävdga sin trygghet och det som man har som kärast i livet.
Jag kunde inte fråga mer i ämnet, men det kommer mer i ett annat ämne.