lotusblobban

Att vara sju år och ska börja skolan, var en spännande dag.
Den nya fröken och alla nya karmrater om var spännande.
Minns även att mina föräldar var med och hörde på vad fröken sa till oss barn. Föräldrarna var längst bak, klämda mot väggen och var stålta över sina barn, och på mig.
Fröken berätta vard som vi skulle göra på timmen, och sen var det rast. Rasten var det roligaste. Där var det mycke att springa på, även om det bara var en grus plan, så sprang vi mycke. vi var inte på skolan i så många timmar. Det var bara upprop på oss alla och lite infofmation och regler på skolan. Lekarna kommer jag inte ihåg så mycke, men att få börja första klass var ett av det som jag minns väl.
Nu för tiden, förtio år senare, är jag ute och bloggar.
Det finns ingen likhet i att vara på skolan eller att vara ute och blogga. Här skriver jag för er som vill läsa, och på skolan var det för att jag skulle kunna läsa och skriva.
Men tiden har värkligen förändrat sig. All den tecknik som finns nu, var det inget av då. Istället för penna och papper, finns det datorer som gör mycke nu mera.
Jag kommer att skriva om allt. Allt som har med vardagen att göra, och det som är inne för till fället.
Ta väl vara om varandra och den sommar som ändå finns kvar.
Lotusblomman